Träning..
Lördag..
Ja vad gör man en lördag om inte man åker ut och tränar hund från 9 till 14.00
Ganska lagomt..
Jag började med att lägga ett klurigt spår åt Qbus som får ligga över en timme, kanske det var två till och med..
Så började jag med uppletande.
Vilja går som en oljad blixt!
Hittar sina föremål som jag denna gång lagt på rad ut.
Duktiga flicka!
Det roliga med henne är att hon kommer in och sätter sig fot vid varje föremål vid avlämnandet ävenfast jag inte säger något eller ens tränat det vid något tillfälle..
Lilla skrutt tjej!
Med Qbus är det som vanligt en känsla av att släppa lös en orkan..
Han fann sitt första föremål och kom in, fast för första gången tappade han föremålet 10 meter från mig men när jag var passiv så tvärvänder han och hämtar det.
Det andra föremålet finner han för jag ser att han plockar upp det i munnen men släpper och springer runt och fjantar längst ut på djupet..
Suck..
Där har vi det där med hjärncellerna som inte sammarbetar..
Ha ha..
Linnea var självklart med ute hela dagen med oss.
Och som vanligt inte en sur min.. Sedan tog jag spåret med Qbus.
Det gick bra till en början sedan spårade han ur.. ??!??
Som så många gånger innan verkar han bygga upp en viss upphetsning i spåret som visar sig lite i stress.
Jag försöker lugna ner honom, lägger honom ner och stryker honom, talar med lugn röst och så fortsätter vi spårandet.
Men inte riktigt med något gott resultat..
Till slut brann det till i huvudet på mig och så talade jag om tydligt hur jag ville ha det men han svarade med att bli vrång och vi hade en liten diskussion..
Jag vann.
Så vi spårade vidare men med en mycket försiktigare profil från Qbus sida.
Lugnare, noggrannare och relativt harmoniskt.
Han spårade bra.
Men det tog hårt på honom..
Ha ha..
Han var helt slut!!!
Låg och tuggade sin boll utsträckt på sidan länge länge efter det att vi busat en stund, han var så fjäskig..
Linnea fortfarande glad..
Johan och hans far flög med sina plan hela tiden.
Lade ett till spår åt Qbus.
När vi skulle spåra verkade våran lilla tvist var som bortblåst..
Men han spårade lite lugnare och var mer stabil.
Duktiga pojke.
Linnea mellan benen på sin far.
Ganska söt..
Linnea fick lite matsäck ute på flyg fältet.